. Vad gör man? .

Sitter här i mörkret och tänker, tänker att idag är de exakt

en vecka sedan jag klappade mina älskade hejdå, hade ja vetat att de var för sista gången

hade ja antagligen fortfarande suttit där med honom i famnen..
imorgon är det exakt en vecka sen hans underbara hjärta slutade slå, den dagen han tog med sig halva mitt och mammas hjärta..
varje gång ja går ur stora rummet så slänger ja en blick på 

den lilla träurnan,bilden och hans favoritleksaker ja ställt i hyllan o tänker
"Va fan hände?, var är han som alltid va så glad,
kom med viftande svans till dörren när en kom hem?"
sen kommer den där anklagande känslan upp hos en om saker som
"Varför va ja inte mer med honom?", alla gånger man inte hade nå större för sig "varför
gick man inte ut på en långpromenad bara för att få vara med honom?
Varför inte sätta sig på golvet o gosa o busa med honom?"
Alla stunder bara svepte förbi en..
10½år är en lång tid men inte tillräckligt lång tid.
Kunde aldrig få nog med år med dig mitt hjärtats ljus..

Flera minnen sveper förbi och tårarna bara sprutar.
Vi har sagt att vi ska sörja klart vårat hjärtats ljus och sedan
 minnas ALLA dom bra minnena och upplevelserna,
alla äventyren han tog oss med på och le med ett värme i hjärtat

för att vi ändå fick vara en del av hela hans liv..
han var ingen börda i livet och får absolut inte bli det nu heller!

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,

så kommer det till Regnbågsbron.

Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner

så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,

och våra vänner har det varmt och skönt.

Alla djur som har varit sjuka och gamla

blir återställda till hälsa och vigör;

de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,

precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider. 

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;

de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.

Alla springer och leker tillsammans,

men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.

Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,

hans ben bär honom fortare och fortare.

Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut

i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,

dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,

och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur

som så länge varit frånvarande från ditt liv

men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans...

Vi Älskar dig våran

 Sunny Hill´s Full of Fun "Teddy".

Du gav verkligen ditt kennelnamn rättvisa.

*Viskar tyst det jag alltid sa för att väcka din fulla uppmärksamhet

"Teddy buse-buse-buuuuus"*